måndag 9 februari 2015

BIKINIBRUDAR

När vi tuffade västerut utefter Siciliens södra kust, var det dags att göra en avstickare upp i bergen: till Agrigento, keramikstaden och Piazza Armerina, mosaikstaden.
Utanför den senare ligger Villa del Casale, en enormt stor anläggning med bad, sällskapsutrymmen, sporthallar plus bostad för ägaren. Den byggdes c:a 200 f.Kr, men begravdes i lera vid en översvämning på 1100-talet och upptäcktes inte förrän på 1800-talet. Tack vare leran var nästan alla mosaikarbeten intakta, när man grävde fram byggnaderna. Vi har besökt Armerina förut utan att hitta platsen, men nu gav vi oss katten på att leta upp den. Vilket inte var det lättaste. De smala vägarna slingrade upp och ner i bergen, flera gånger körde vi fel och där vi trodde att vägarna var oframkomliga, kom det alltid en enorm turistbuss dundrande.
Äntligen - där nere i dalen såg vi en stor, välskött parkering med souvenirbodar - framme!
-Vill ni stanna över natten, frågade den vänlige p-vakten.
-Oops! Ja, tack, sa vi och var lyckliga över att inte behöva krångla oss därifrån samma dag.
Det kostade 5€. Rimligt tyckte vi och hittade en vattenkran på ett uthus. Fylla, fylla.
Nästa dag vandrade vi upp till anläggningen, vackert inbäddad i dalgångens grönska och med ganska mycket kvar av byggnaderna med de 63 rummen. (Börjar bli lite trött på stenhögar som kräver mycket fantasi.)
Men, det som gör Villa del Casale till en enastående sevärdhet, är mosaiken. 120 miljoner pyttepyttebitar av olika stenarter, bildar fantastiska bilder och berättelser. Det mest kända är nog rummet med hela golvet fyllt med bilder på idrottande kvinnor, klädda i bikini.
Badanläggningen är i sig ett mästerverk med sinnrika kanaler för varmvatten och ånga. Rum för sport, bad, massage, samvaro, fester - ja, det hela är överdådigt! Man går på broar högt uppe i rummet och får en fin överblick över konstverken. Märkligt är att det finns många djur avbildade som aldrig har funnits på Sicilien; ex. elefanter, kameler och tigrar.
De vackra salarna har varje cm av golven täckta med mosaikbilder.

Högsta klass på hantverket. Man tror att konstnärer från nordafrika utförde arbetet.

Stenbitarna är lika små som tumnageln på en baby.

De berömda idrottande bikinibrudarna.

Att köra igenom Piazza Armerina med en stor husbil är en skräckupplevelse!

Men vägen dit är vacker.

Vi beslöt också att besöka Caltagirone, keramikens huvudstad, även om vi varit där två gånger förut. Staden ligger på en kulle, utsikten är fantastisk i solnedgången. Där finns en starkt lutande asfaltplan för husbilar, men vattenkranen är trasig och tömningsrännan igenlagd. Drivor av skräp kantar planen och när vi stod där kom en bilist med bagaget full av fågelburar, som han rengjorde, 
medan sönerna sprang runt och sköt smällare. 
Tvärs över gatan, på en bakgård, stod två vargliknande hundar, 
som vrålade ursinnigt när de fick syn på Kajsa.
Vi kände oss därmed inte så välkomna, men tog ändå en promenad i de smala gränderna.

 Det går inte att ha vilka bilmodeller som helst. Hushörnen har många skavsår.

Tacksam när vrålande varghundar står bakom välgjorda staket.

 De 142 kakelklädda trappstegen upp till kyrkan.

 Hisnande vyer vid solnedgången.

Skönt att inte behöva bry sig om dessa skyltar under vintersäsongen!

Luftig byggstil och billig - lastpallar kan man ju få gratis.

Kajsas stora hobby, när vi är på promenad, är att rulla sig på marken, oavsett underlag. En dag blev hon som tokig och kliade sig på örat och rusade runt och ruskade. Det gick inte att peta i örat, så vi fick söka en veterinär, Monica. Hon kunde ingen engelska, men skrev på sin mobil, som översatte via Google och det blev naturligtvis obegripligt. Men hon hade en väninna som kunde engelska och som kom ilande. Det gick inte att kolla i örat, Kajsa bara vrålade. Vi fick komma nästa dag, Kajsa skulle sövas. Vi fick ta risken själva, eftersom hon är såpass gammal, 12 år. Allt gick bra och veterinären fiskade till slut upp ett långt pinjebarr, format som ett V. Det satt som som en hulling nere i hörselgången och gjorde naturligtvis väldigt ont. Medan Kajsa vaknade upp firade vi med glass och kaffe i solskenet på en servering. Puh, det var en lättnad!
Veterinär Monica kollar att Kajsa sover gott.

Visst var det värt att fira att barret kunde fiskas upp!

Eftersom hela januari har innehållit  varenda oväderstyp som tänkas kan: 
åska, stormbyar, hagel och slagregn har vi häckat på en enda plats - San Leone.
En underbar strandpromenad löper från en hamn till en lång, fin strand. Många husbilar har rullat ut och in på hamnplattan under månaden. Vi har stått där på natten (då vi smugit till en restaurang och "lånat" vatten), men dagtid på en annan stor plan vid havet med bra uppkoppling. Några km uppåt i landet ligger Agrigento, med Italiens största tempelområde. Naturligtvis tog vi en promenad vid de mest välbevarade byggnaderna, även om det nu var slut med "gratis inträde för pensionärer". Vi bidrar naturligtvis gärna till att få balans i Italiens ekonomi.

Hamnplanen vid San Leone. Ingen husbilsåkare vill betala 24 €/dygn på de 
två campingplatser som finns där. Rena ockern! Men - så är de tomma också.

Det välbevarade, vackra Concord-templet med en störtad Ikaros.

Här härjade mer aggressiva erövrare med mottot:
slå sönder och slå ihjäl! Ingen känsla för kultur.

Mandelblom.

Har man inga björkstammar, så får man ta kaktusblad.

Den som retar sig på skräp och sopor, ska inte åka till Sicilien. 
Pantsystemet, återvinning och "Håll Italien rent"- kampanjer har inte nått hit än.
Att vika ihop kartonger är heller ingen kunskap som finns. Tre jättelådor fyller en stor soptunna och "om dom andra inte får plats med sitt skräp, är ju inte mitt ansvar".
Ofta har vi sett hur man sitter i bilen och smaskar i sig panini, pizza eller kebab och samtidigt med ett belåtet rapande, veva ner fönstret och slänga skräpet utanför. Vips, så är det borta!

Vika ihop kartonger? Nä, varför det, min fick ju plats!

Är skräpet utanför bilen - så finns det inte!

Så ska jag muntra upp er husbilsåkare med några personliga tips, som gör livet lättare.
Eftersom vi äter vegetariskt, så har jag hela tiden groddar på gång. Våra favoriter är mungbönor, B kallas numera "groddman" (inte en middag utan groddar). Hittade en fiffig groddapparat i en kinaaffär: en nätskopa med krok. När jag sköljt groddarna, hänger jag bara upp skopan för avrinning, så tar den ingen plats på bänkytan. Förr har vi haft en melaninskål till frukt. Den är hal och samlar skräp i botten, svårt att få bort fläckar på det materialet. Hittade en låg bakform i silikon - perfekt som fruktskål. Glider inte på glashällen och är lätt att göra ren. Och så kan man ju baka en kaka om man har ugn. Finns på Clas O för en hundring. Där hittade jag också en mjölkvisp till den heliga cappuchinon. För er som tröttnat på batteridrivna sådana är den perfekt, tryck bara på skaftet, så snurrar vispen. Runt 40 kr.
Och - ni som har en Omniaugn: använd den, den är suverän! Har träffat många som har en i gömmorna, men inte använder den. Behöver ingen annan ugn!

Fiffig grodd-skopa.

Praktisk fruktskål som inte glider omkring.

Manuella mjölkvispen - alltid redo!

Min käraste kökspryl: Omniaugnen!


8 kommentarer:

  1. Vad tråkigt med skräpet men det är väl lite så i Sverige med fast då under färd det märker jag vid vår infart! Groddskopan var läcker sån vill jag ha! Tänker på bikini som det var någon sport nu där de skulle förbjuda bikini! Annars vilket äventyr med dessa vägar! Vi har ju också haft konstigt väder där Termometern fått jobba upp och ner hela tiden! Och jag vet nu hur den globala uppvärmningen går till för man tänder en brasa då det är tvåsiffrigt minus och dagen efter har det bliv plusgrader ute! Fortsatt lycka till på er färd!!! Kram ;D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Amanda! Ska se om jag hittar fler skopor. De två jag har köpte jag hos "kinesen" i Grekland, men de där affärerna har ju samma sortiment överallt.

      Radera
  2. Ni rör er runt på smala vägar och i den orten skulle jag inte vilja köra runt med lilla bilen och få den skrapad. Tror inte att dom bryr sig så mycket, en repa mer eller mindre kanske är deras motto.
    Intressant läsning och fina bilder, tack tack.
    Kram Yvonné

    SvaraRadera
    Svar
    1. hej Yvonné! kul att du hänger med backe upp o backe ner!

      Radera
  3. Så underbart ni verkar ha det! Ja den groddskopan känner jag igen från Snäcke ;-))
    Hälsade på dotra idag igen!
    Puss o kram till er alla tre!

    SvaraRadera
    Svar
    1. hej PF, härligt att du tänker på oss, nu har vi "bara" 1,5 månad kvar härnere! Kram gbk

      Radera
  4. Hoppas ni känner att vi är med er på er upptäckarresa. Vi känner igen oss på många ställen och en del har vi naturligtvis missat helt, förmodligen för att vi färdas i en alltför stor koloss till husbil, då är det så kul att få se och vara med om allt vi missat. Kramar och tack för underbara bilder och inte minst ett fängslande läsande Kram från oss

    SvaraRadera
    Svar
    1. hej, vi tänker ofta på er, kul att vi ändå hann att träffas så pass här nere. Hoppa ni har det bra båda två, vi håller tummarna för att allt går bra! Just nu är vi i Menfi och ska åka till Porto Palo i em. Tror vädret ska vända nu och bli mera sol och värme! Kram från oss!

      Radera