söndag 26 januari 2014

TVÅ GURKSKIVOR


Vi testade ett nytt grepp på denna resa till Grekland: att stå på camping en månad.
Vi valde Mani Beach på södra Peloponnesos, belägen vid en av Greklands finaste stränder.
Våra kompisar förhandlade fram ett specialpris: 13 euro per dag, inkl el och wifi.
Tre husbilar stod där sedan länge: engelsmannen David (som hade sin fru i Australien, ”vi har en jättefin relation”, det tror sjutton det, när dom aldrig träffades!), schweizaren Heinz, som hade spännande odlingar runt sin husbil och ett trevligt tyskt par. Vi och våra kompisar fördubblade beläggningen och gjorde kokerskan Stavroula glad. Hon lagade ibland grekiska rätter och alla gladdes åt att sätta sig vid dukat bord. Ena gången serverades moussaka, andra souvlaki, grillspett. När vi frågade om priset, kostade det 6 eller 7 euro, när vi betalade kostade det 1 euro till – det var en brödskiva, som alltså kostade 9 kronor! Nåväl, jag sa nej till middagen och förklarade för Stavrula att jag inte äter kött.
-Åh, madam, då ska jag göra en vegetarisk tallrik, utropade hon.
När hon serverade oss, kom hon till mig med en liten tallrik med en tomatklyfta och två gurkskivor på! När hon såg min häpna min, frågade hon om jag ville ha potatis.
-Ja tack, sa jag, för att få något i magen och fick genast två matskedar stekt potatis!
Jag betalade inte för maten!
Vegetarisk mat på grekiska + bröd à 9 kronor.

Heierdal drev med en vassbåt, men jag tänkte driva på en solstol 
och bevisa att strömmarna kommer att föra mig till Karibien!

Guden Zeus på tronen, med sin rasande vakthund Argos!

Vi lämnade campingen och följde Julian och Stina i spåren, styrde söderut mot en av landets största turistattraktioner, ön som kallas Grekland Gibraltar, där staden Monemvasia ligger.
Det 350 meter höga berget reste sig ur havet vid en jordbävning år 350 e. Kr och senare byggdes en bro över till ön och staden Monemvasia byggdes på två klipphyllor. På den övre  bodde överheten och på den nedre tjänstefolk och hantverkare. På 1400-talet bodde 50.000 människor där. Idag bebos enbart den nedre delen och har 800 invånare (enligt rykte rika italienare) och där finns ett stort antal affärer och restauranger. Staden ligger ut mot havet, strategiskt i dåtidens farled mellan Italien och Svarta havet och var självförsörjande, tack vare handel och sjöröveri! Det sistnämnda tillämpas till viss del än idag, då en vanlig pizza kostar drygt 100 kronor!

Kyrkorna är som gräddbakelser!

Här gäller det för hästarna att inte snubbla!

Åh, där dyker Greklands Gibraltar upp!
Ut mot havet, på högra sidan, ligger staden Monemvasia.

Husen smälter i den stora klippan...

...hela staden är byggd i ett sammanhängande stycke...

...charmiga gränder med bostäder och restauranger.
På den branta sluttningen utanför stadsmuren
står en vit häst! Har den spikskor?

I vattnen runt ön simmar enorma havssköldpaddor.
Var fjärde minut sticker de upp huvudena för att andas.

Kul att göra utflykter: vart tar vägen vägen?

Jo, vi hittar en fin strand med rejäl parkering.









torsdag 9 januari 2014

GALOPPERANDE GRIS!

När jag nu berättar en historia för er, kommer ni att tro att jag hittat på en skröna.
Men - det som hände igår är helt sant. Jag stod inne i husbilen och hörde ett grymtande.
-Det låter som en gris, men kan ju omöjligt vara en gris, tänkte jag och spanade ut över stranden.
Men, jo, en griskulting kom galopperande förbi vår uteplats!
-En utegris, tänkte jag, eftersom den var både snabb och uthållig.
Hack i häl (hack i klöv?) på grisen kom en pick up i full fart, sanden sprutade om däcken.
Grisen gjorde helt om, bilen likaså. När de rusat/kört förbi oss fyra gånger, gick B ut på stranden för att närmare beskåda utvecklingen. Bilföraren hoppade ut och försökte fånga in grisen med händerna. Misslyckades. En lång stund senare hörde vi ett skott.
Vi förstod direkt: nu är det springande fläsket snart stekt!

Här, från vår lilla uteplats, har vi full koll på vad som händer på stranden.

Bakom oss har vi snöklädda berg.....
...framför oss spektakulära solnedgångar.

Ät inte vattenmeloner!
Ön/halvön Peloponnesos är grekernas grönsaksland. Mellan de enorma bergskedjorna ligger breda dalgångar med svart, bördig jord, platta som pannkakor. Överallt växer grödor i snörräta rader: sallad, broccoli, kronärtskockor, vattenmeloner, potatis mm och i växthusen frodas stora, saftiga tomater, bönor och vindruvor. På den kargare marken växer oliv-och apelsinträd.
När vi checkat in på en camping, frågade vi ägarinnan om det var sant att man lade ut förgiftat kött på stränderna för att ta livet av hemlösa hundar. Hon bekräftade detta.
-Men, sa hon, det är lika giftigt för era hundar att gå på fälten där de odlar vattenmeloner!
Det visade sig att på markerna runt campingen odlades meloner som besprutades med sådana mängder med gift, att det var omöjligt att sedan odla andra grödor där. Marken var helt förgiftad. Tyvärr är det väl som med bananer: giftet finns inte bara i skalet, utan även i fruktköttet! Ännu en frukt som det blir lätt att avstå ifrån!
Kasta apelsiner istället för snöbollar?
Nej, men vi skulle bra gärna vilja veta något om besprutningen.
-Biologic, säger alla säljare och korsar fingrarna under disken.

En vanlig företeelse här är tiggande romer. Unga tonårsflickor sitter utanför Lidl med plastmuggar, farmor med sitt barnbarn sitter mitt på trottoaren, omöjlig att undvika och unga mammor med sina barn i släptåg rusar fram till husbilen när vi stannar utanför en mataffär.
Häromdagen besökte vi en matmarknad och när jag handlat och fick växelpengar tillbaka, stacks en liten flickhand fram mot plånboken. Jag vet inte hur jag ska agera. Svälter de ihjäl, har de socialbidrag eller är det den kedjerökande brodern bakom hörnet som tar pengarna?
När polisen kommer, försvinner de potatissäljande gummorna på en sekund.
Behovet tycks oändligt omättligt. Javisst, vi har råd att skänka alla en slant, men – gör vi nytta? Svårt. Läser i svensk press att problemet med tiggare breder ut sig i Stockholm.
Precis som utländska plockare blir lurade i Sverige, luras här människor från Asien och östländerna. De jobbar långa dagar med att plocka frukt och plantera grönsaker, utan att sedan få betalt.



Ungarna kryper och leker på trottoaren, det är nästan omöjligt att passera.
En mekare har sin verkstad på trottoaren.....
(är det nån idé att laga den där?)
...ordning och reda på verktygen!

Vi har nu blivit nästan ”bofasta”! Under de fyra vintrar vi rest i Sydeuropa har vi fricampat.
Besöken på campingplatser har varit max 4 dagar och anledningarna t.ex: pusta ut, köra tvättmaskin, bada Kajsa, tvätta bilen. Nu har vi beslutat att stå en månad på en camping och känna hur det är. Tack vare våra vänner Julian och Stina hittade vi till Mani Beach, någon halvmil söder om staden Gythio. Vi kan väl avslöja att vi redan blivit bekväma och bortskämda! Gratis wifi i receptionen, där det varje kväll brinner en brasa och grekisk tv flimrar med såpor och nyhetsprogram. Priset för härligheten är 13 €, då ingår el och wifi. Vi står precis vid stranden, kan gå en låååång vattenbrynspromenad i varje riktning och har en finfin bouleplan utanför bilen. Nu har vi bara en fråga: hur ska vi ta oss härifrån, ut till den osäkra verkligheten, söka nattplats, hitta vatten och bröd, få elen att räcka mulna dagar?!!
En kran med dricksvatten är högsta lyckan för en husbilsåkare!

Är det cabby chick eller lump?

Jodå, prästerna håller sig inom markeringarna!

Inte visste vi att Babben Larsson knäcker extra
vid Greklands vägtullar!

Originell juldekoration på ett restaurangtak!

Åh, vi älskar våra ullbäddar!
Ingen tvätt av sängkläder behövs!

Posten säljer radband!
-Två frimärken och ett radband, tack!

Charmig målning på ett elskåp.

Förlorat fartyg. Finns många historier om denna båt.
En del berättar om förlist ekonomi.