OLYMPISKA SPELEN!

I det antika Grekland var sport en viktig del i pojkars uppfostran. Flera tusen år f.Kr. vet man att det hölls idrottstävlingar på Kreta. Till att börja med ordnades sådana i de flesta byar, men snart blev idrottskamperna i Olympia (på Peloponnesos västkust) de viktigaste. De bästa idrottsmännen samlades där vart fjärde år till tävlingar. Det blev till och med ett tidsbegrepp med fyra år, ungefär som sekel och decennium. Först möttes man under en dag, men så småningom blev antalet dagar fler och fler. Allt skedde till guden Zeus ära och var i grunden en kulthandling. Män, som i vanliga fall krigade mot varandra, uppträdde fredligt under tävlingsdagarna. 

Det fanns olika straff för den som inte skötte sig.

En mäktig känsla att gå omkring på platsen där Olympiaden startade!

År 393 f.Kr. hade 293 spel genomförts och ett enormt stort område bebyggts. Den pampigaste byggnaden var Zeus tempel ( 64 x 27 meter, med 38 stycken 10 m höga pelare!). Bygget finansierades med krigsbyte och byggarbetare var som oftast: slavar och krigsfångar. Där fanns ett gymnasium, dit unga män fick åka och träna i god tid före spelen. Hus för gäster och domare, liksom badhus och restauranger rymdes också.

Så här lär det enorma Zeustemplet ha sett ut.

Idag ser man de imponerande byggdelarna i ruinerna.

Idrottsgrenarna växlade och utökades vartefter, men från början var det i fem grenar man tävlade: löpning, brottning, diskus, spjut och längdhopp.

En annan populär och krävande gren var att slå volter över en tjur. När djuret rusade mot idrottaren, skulle denne fatta tjuren vid hornen (oj, så gammalt är det uttrycket!) och göra en baklängesvolt över tjurens rygg och sen landa på marken och springa vidare. Synd att den grenen inte finns kvar, den känns så tv-mässig och sympatisk, i och med att de inte har ihjäl tjuren!

Tjurhoppning - en bortglömd olympisk gren.

I längdhoppet hade man vikter av sten i händerna för att få hjälp med upphoppet.

De slängdes bakåt strax före nedslaget.

I brottning behövdes inga domare.

Den som erkände sig besegrad höjde sitt pekfinger.

Skulle inte vilja möta någon med dessa "boxhandskar"!

En stensatt gång ledde ut till arenan, en grusplan (212x28 meter) som omgavs av sluttande gräsbevuxna vallar, där 45.000 åskådare fick plats, sittande på marken. En rad stolar hyste prominenta gäster.

B ute på arenan. Håller han månne på Grekland, 

eftersom han är iklädd landets färger!

Olympiadens första dag, gick alla tävlande i procession till Zeus tempel och svor den heliga eden. Så tändes den olympiska elden och än idag finns eldstaden kvar, men vi lyckades inte få reda på om elden i nutid tas från Olympia till den ort där spelen ska hållas.

Alla tävlande var nakna och insmorda med olja och sen pudrade med sand. Åskådarna fick ha kläder, men kvinnor var förbjudna att bevista spelen. Det berättas att en kvinna, som tillhörde en släkt med många olympiska segrare, hade en son som skulle ställa upp i brottning. Modern ville så gärna se pojken tävla, så hon klädde ut sig till man och låtsades vara tränare. När sonen stod som segrare, blev hon så glad att hon sprang fram för att krama om honom, varvid kläderna föll av och det uppdagades att hon var kvinna. Straffet, att knuffas nedför ett stup, slapp hon eftersom hon tillhörde den kända idrottsfamiljen. Men, resultatet blev att även publiken fick åse tävlingarna utan kläder!

Segraren på 100 meter fritt, i turistklassen!

När romarna erövrat Grekland, ställde kejsar Nero upp i spelen. Han ville vinna till varje pris, så han fuskade till sig lagerkransarna, som var den tidens medaljer. Doping och fusk verkar inte vara ett modernt påfund!

Tävlingarna upphörde så småningom. Alla byggnader på Olympia raserades vid krig och jordbävningar.
Ett otal forskningsresande och arkeologer besökte platsen under 1800-talet och gjorde insatser för utgrävningar och restaurering.

Den som skakade liv i nutidens Olympiska spel var den franske baronen Pierre de Coubertin, som lyckades få till stånd en tävling 1896 i Aten. Första gången man gjorde en ceremoni av att elden fördes till tävlingsplatsen, var vid Berlin-olympiaden 1936.

Och nu får ju även kvinnor tävla. Eller hur, Carolina Klüft!