tisdag 5 november 2013

ABBADJI = boule!

Med en stövares luktförmåga, spårar jag ständigt upp boulebanor i de samhällen, där vi landar några dagar. I vår favoritstad Preveza (storlek som Åmål) hittade jag en bana och pratade kroppsspråk med en 200-årig grek som satt där på en bänk. Jag sa "Soidhia", han sa "Palme",  jag sa: när spelar dom boule här?, han sa: kl 5!
Prick 5 var jag där när de grekiska gudarna trädde in på arenan. De vinkade inbjudande att vi fick vara med, men B avböjde artigt. Han tog hand om Kajsa.
Jag spelade med dem i fyra dagar, lärde mig att det heter Abbadji (fonetiskt) och för att jag skulle komma ihåg ordet, sjöng de en Abba-låt och spelade luftgitarr. Jag hängde med bra i spelet och vi blev jättekompis med Panos, en elektroingenjör, med en enorm samling med gamla mc, som han visade bilder på i sin surfplatta. De frågade om de fick komma till Sverige och spela mot vår klubb i Åmål och när jag bjöd in dem, fick jag samtidigt lova att de skulle få vinna!
Mina boulevänner, Panos är tvåa fr vänster.

Jag har gjort en fiffig uppfinning! Mitt ena öra har börjat läcka in vatten när jag badar. Eftersom jag älskar att simma under vattnet, ställer det till problem. Använder därför en öronpropp. Glömmer öronproppen och fortsätter att ha problem. Kläckte idén att binda fast proppen vid baddräkten, så att den alltid skulle vara med när jag gick till stranden!
Fäst med guldtråd, förstås!

B:s födelsedag närmar sig med stormsteg. Dagarna är fyllda med tårtbak och ljusstöpning!
De storslagna firarplanerna kom av sig när jag läste i guideboken, att grekerna slutar att fira sin födelsedag, när de fyller 12! Efter det firar de istället sin namnsdag. Grekbarn har sedan urminnes tider fått namn efter mor-och farföräldrar, men senaste flugan nu är att döpa barnen efter hjältar i den grekiska mytologin. Kan det vara en önskan att med hjälp av övernaturliga krafter ta sig ur den urusla ekonomiska situationen i landet?!
Här inne BOR det någon som inte har haft råd med gångjärn till dörren.

Mina etologiska studier av den grekiska kulturen, har hittills resulterat i en ovetenskaplig slutsats:
grekerna är hungriga och lata!
I varje by och stad pilar ett stort antal mopedbud med pizzabehållare, kors och tvärs, dygnet runt.
Annars läser jag att grekerna är det folk i Europa som oftast äter på restaurang, särskilt på söndagar.
Priserna i Grekland är höga: diesel, camping, mat är som hemma, 
att äta ute är något billigare än i Sverige.
B har sin egen prisjämförelse i Kellogs Cornflakes och var nära att lämna landet, 
när han såg att ett kilo kostar 100 kronor, mot 35 kr i Sverige!!
Men sjukvården är gratis fick jag erfara, när jag uppsökte akuten 
för en starkt inflammerad lilltå (skorpionbett?)
Och utanför sjukhuset stod 6 (SEX) ambulanser klara för utryckning!
Elvis-pizza på väg ut till hungriga greker.
B tränar på att gilla café-livet.

Vi gjorde en utflykt till en av de otaliga fornlämningar från den grekiska storhetstiden.
Vi besökte en amfiteater, en lång stadsmur och en äng med sluttande sidor, som jag direkt såg var den första olympiska arenan. För att känna på historiens vingslag, gjorde jag ett hundrameterslopp med ett fantasilejon i hasorna. En fransk turist (han i bakgrunden) tyckte jag såg ut som Carl Lewis syster och jag vet inte än idag om jag ska ta det som en komplimang!
Visst är jag mer lik Carl Lewis än hans syster?!
De vackra porten i stadsmuren,
renoverad av nutidens greker.
Fiske dygnet runt - det är livet för grekiska män.
Pratade med njutande svenskt par från Landskrona,
som seglar i Medelhavet halva året.
Älskade Kurt Cobain, vig och vältränad, 
trots en hel del promille!
Så planterar man kryssbollarna här!









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar