lördag 14 januari 2012

Paradiset!

Sicilien är som en rysk docka. En sådan som man plockar ur ännu en docka och ännu en.... Sicilien är för oss paradiset, en trakt är ännu ett paradis, en ort är ännu ett och nu har vi kommit till en strand, där vi upptäckt ännu ett paradis i miniatyr! I ryggen på en liten sovande by, Eraclea Minoa, reser sig vita kalkstensklippor 50 meter rakt upp. Framför byn en smal skog, sen stranden och så - det evigt rullande turkosgröna havet med silverglittrande diamanter av solstrålar. Här står vi parkerade vid en restaurang av hög klass, pizzorna är vad vi drömmer att italienska pizzor ska vara, fikat på verandan gör tiden flytande. Bredvid oss står en monstertruck med ett trevligt tyskt par med hund. De tipsar oss om sina favoritplatser, bland annat varma källor uppe i vildmarken! Nästa mål!

Högt uppe vid utgrävningen efter grekiska bosättningar från 700 f Kr, ser man paradisstranden
med de vita klipporna i ryggen.
Pizzorna är himmelska!
Vi förundras ofta över italienarnas mattider. Siestan delar upp dagen helt annorlunda än vad vi är vana vid. En onsdagskväll, när vi satt på restaurangen, dukades ett långt bord upp för ett barnkalas. Massor med ballonger och en stor 5:a, visade att någon fyllde 5 år. Klockan åtta/halv nio vällde barn och vuxna in, finklädda och med presenter i vackra kassar. Sen pågick kalaset i flera timmar! En vardagskväll!

Dukning för 5-årskalas kl 21 en onsdagskväll!
                            I närheten ligger ett stort arkeologiskt område.Tror sjutton det att grekerna ville bo här redan 700 f Kr - dom visste vad livskvalité var! Får och getter finns överallt, stora, vita hundar (maremma?) vaktar djuren. När vi först såg de vita klipporna, hoppade vi ut för att fota, i en inhägnad fanns får, getter och tre hundar, som såg allt annat än vänliga ut! De följde oss med blicken, när vi gick fram mot stupet och fick svindel av att titta ner. När vi vände oss om, stod de ett par meter från oss och siktade in sig på Kajsa! De hade smitit ut ur hagen - oohh, stupet bakom, två farliga hundar framför....reagera fort...! Jag vrålade åt dom att försvinna, skrek och viftade.. dom backade...tackolov... Vi drev dom framför oss med ilskna röster och nästan grät av lättnad när vi var inne i bilen, helskinnade.

Vita kalkstensklippor. Består av krossade, pressade musselskal, om jag har förstått det rätt!
Skönt så länge hunden låg BAKOM staketet!
Stora fårhjordar är en vanlig syn på sluttningarna. Massor med söta lamm.
Vi trodde först att det var sanddyner, men det är berg!
Märkliga, veckade bergsryggar.
En kväll kom fyra polis/vakt-liknande killar i två bilar ner till stranden. De knackade på och frågade om vi hade hund. -Si, sa vi. -Dokumente, sa killen bistert. Jag letade efter senaste gömstället för viktiga papper. B pratade med dom under tiden. De påstod att vi haft Kajsa lös och att det var förbjudet. Överallt springer lösa hundar, sa B. Ja, men utländska hundar får inte vara lösa, påstod vaktkillen. B visade linan som vi alltid har på Kajsa. De muttrade något och for iväg (jag hade fortfarande inte hittat hennes pass)! Jag frågade på restaurangen angående lösa hundar och chefen sa att det inte fanns någon sådan lag. Hm.
Läs om en otrolig cyklist med blomvas! på http://www.mintur.se/medlemmar/paretmedhund
Titta in på min fotoblogg:http://lovephotolovepainting.blogspot.com, välkommen! 

En växt med bra försvar! Taggarna är som knivar.
Jag tror att det är en aloe vera-blomma (Anna?)
Märkligt med så blond modell, i ett land där de flesta kvinnor är mörkhåriga! Det är väl en syndig svenska förstås!
Söta stenar: utsätt mig inte för frestelse! Ni vet ju att det är visitering efter varje strandpromenad!














5 kommentarer:

  1. Hej Är glad att hittat eran fina blogg och vi gillar Italien men har inte varit på Sicilien, men så som ni skriver o berättar gör att vi blir väldigt nyfikna på ön.
    Har något att överlämna till er, som finns att läsa på våran blogg.http://www.joytillsammans.blogspot.com/2012/01/en-award.html
    Hälsningar Yvonné

    SvaraRadera
    Svar
    1. tusen tack! Kul att ni hittat oss, vilken väg tog ni? De flesta kommer in via den andra bloggen på min tur, som jag skriver växelvis med denna. Jag tycker fotona gör sig bättre på blogspot!

      Radera
    2. Hej. Jag tror, att jag kom in via lillviks bloggen. Sitter man o tittar lite här o lite där, så minns jag inte riktigt. Finns alltid något spännande att läsa o så är man fast o vill följa upp.
      Hoppas ni blev glada för "utmärkelsen".
      Hälsningar Yvonné

      Radera
  2. Vi hittade Guldkornet på Google Earth! Hur kunde vi missa det?
    Nu är det noterat för framtida besök. Tack! Apropå farliga hundar, har ni läst den här historia? "Monstret i lagunen" http://www.amstel.se/pt/day/100311.html
    Ha det gött!
    Stina & Julian

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, vi missade också denna plats förra gången! Vet att jag gärna ville till "de vita klipporna" men vi hittade inte riktigt! Kramar till er!

      Radera