tisdag 27 december 2011

Saturday night fever!

Vi har en dragning till discon. Eller om det är tvärtom. Vilket som, så har vi åtskilliga gånger råkat parkera bredvid ett disco. När vi sökt nattplats, lagat middag, rastat Kajsa och berett oss på en cyberkväll, har vi inte märkt något av kommande dunkmusik och bilinvasion. Försåtligt tyst och lugnt, det har invaggat oss i förvissningen om att vi valt den perfekta sovplatsen. 
Framåt elva hör vi bilar utanför. Fler och fler. Skratt, musik, höga klackar, målbrottsröster. Vi kikar ut genom persiennen. Va? Plötsligt är 20, 30, 40 bilar parkerade runt oss. Nära, nära. Italienare är ett folk som älskar närhet. Tonårspojkar pussar varandra på båda kinderna och bilar parkeras tätt, tätt. Hemma skulle vi aldrig ställa oss en halv meter från en ensam bil på en stor parkering. Vi skulle artigt välja flera meter, precis som vi aldrig sätter oss bredvid någon på bussen, om det finns en ledig ensamplats.
Alltså tror vi att dom vill oss nånting, när dom kommer så nära. Men - aldrig har någon petat eller knackat eller bultat eller repat på husbilen. Möjligen har dom skrattat åt Kajsa, när hon tjänstgör som monster i framrutan. B är förfärad över hur ungdomarna far fram som vettvillingar, både med bil och scooter, men till deras fördel vill vi framhålla: vi har hittills inte sett en berusad ungdom här! När vi tänker på hur det ser ut på Åmåls torg en fredagkväll, är skillnaden slående!
PS. klockan 06.00 är discot slut!

Nära, nära parkerar man på Sicilien!
    
              Utsikt från frukostbordet!
Åh, därnere vill jag stå med husbilen! Men, hur kommer man dit?



I en vecka, över julen, har vi nu stått i pyttelilla byn Marina di Palma. Granne med en vattenpump, det gör B lugn. Byn har en enda gata som följer stranden, ett café, med ett sortiment som fick oss att gapa. Före jul var de höga diskarna fyllda med läckerheter. Vem skulle köpa allt detta? Jo, caféet måste ha ett gott rykte vida omkring. Den sovande byn väcktes ur sin Törnrosasömn. Bilar, folk med bakelsepaket, hundar och ungar överallt - förvandlingen var total! Jag gör förstås min plikt att hjälpa italienska ekonomin på fötter, genom att fika och välja traktens specialiteter varje dag. Man får ju offra sig!
Några hundra hus ligger och kurar i bukten vid Marina di Palma.
Nästa som hötorgskonst, men detta är verklighet!
Katten har hittat en fredad sovhylla i bergväggen
Pappa filmar bebisen, medan storasyster lockar till skratt.
Havet äter upp människans försök att behärska naturen               

Visst måste man offra sig för Italiens ekonomi?!







                                             
















En speciell symbol för Sicilien är enormt
utsmyckade kärror. De var förr arbetsredskap, dekorerade med historier om användningsområdet: att forsla spannmål, sten eller varor. Nu används de vid festlig tillfällen och finns att beskåda på museer. Häromdagen hade vi turen att få se en kärra på landsvägen. Kusken satt tätt på hästens bakdel, kanske han värmde sig under färden. Det såg så härligt ut när han satt och klappade hästen på ena skinkan när han körde.
Läs "..och därmed pasta!" på www.mintur.se/medlemmar/paretmedhund





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar